Min kompis Martin skickade mig följande brev nyligen med mitt svar nedan. Jag hörde tyvärr inte intervjun (antar att den finns på svt.se så jag kanske ska ta och göra det), men jag vet vad han pratar om, och jag tycker mig ha märkt detta tidigare i P1:s lördagsintervju.
********** ********** ********** **********
Tjena,
Grunden i politisk journalistik anser jag vara kritik, så att det mest blir jämmer elände hör väl till genren. Men frågan är vilken typ av kritik och i vilken form.
Jag tycker Martin träffar en mycket viktig punkt: lika viktigt, om inte viktigare, är de frågor som INTE ställs. Som du säger, en journalists främsta uppgift är just att ställa de obekväma frågorna, och för att göra det krävs god kunskap, analys och insikt.
Jag tror att journalister på gott och ont är trendkänsliga. I likhet med Martin ser jag en trend av en en ny form av journalistik där snuttifiering, ensidighet och förenkling i den journalistiska vinkeln är ledande teman. Jag tror, liksom de flesta mediateorier, att reportage och intervjuer alltid kommer vara vinklade i någon mening, eftersom subjektiviteten är själva grunden i den journalistiska konstformen. Men det behöver inte leda till denna form av platthet. Jag tror att de flesta som lyssnar på P1 och lördagsintervjun skulle hålla med dig, även om de inte själva skulle formulerat samma kritik. "Ge folk de de inte visste att de ville ha!" är ett utmärkt motto för god journalistik.
Jag tror att ett ensamt e-mail inte räcker för att förändra, men man kan ju hoppas att han har tid att läsa ett välformulerat brev med genomtänkt kritik.
Jag tänker ibland på hur opinion egentligen konkret bildas och uttrycks. Vem är det som ser till att det händer nåt? Vad innebär egentligen "en storm av kritik"? 100 e-mail? 10 journalister med besvärliga frågor? 1 demonstration med 10'000 personer? Ofta är jag imponerad av hur snabbt kritik når och påverkar makthavare och hur ofta den överenstämmer med mina åsikter utan att jag behövt lyfta ett finger. Vi är lite bortskämda i Sverige.
Hälsningar,
Marcus
Martin Tiberg
2007-10-06 19:31
To: Marcus Philip, Johanna L, Fredrik J ABB, Anna L ABB, David T, Jan T
Subject: Fwd: Öppet brev om kvalitetsförsämringar i Lördagsintervjun
Hej Marcus, Johanna, Fredrik, Anna, David och pappa,
Jag brukar då och då diskutera svensk politik och debatt med er. Jag tror dessutom att ni alla brukar lyssna på Ekots lördagsintervju.
Jag skrev precis ett brev till Tomas Ramberg och skulle gärna ha era synpunkter.
* Håller ni med? Är jag ute och cyklar?
* Är ett email som detta effektivt för att åstadkomma förändring? Vad kan man göra istället?
* Håller ni med när jag skriver att det finns en "utbredd trend i svensk debatt, där journaliststyrning och populistiskt ensidiga mediadrev mot politiker, deras partier samt de flesta förändringar är mer standard än undantag" ? I så fall, vad bör göras?
Om ni vill, ska jag naturligtvis hålla er underättade om det svar jag får också.
Trevlig lördagkväll!
/Martin
To: tomas.ramberg@sr.se
From: Martin Tiberg
Subject: Öppet brev om kvalitetsförsämringar i Lördagsintervjun
Cc: ekot@sr.se, staffan.sillen@sr.se, rolf.stengard@sr.se
Hej Tomas,
Jag lyssnade idag på din lördagsintervju med Mikael Odenberg och blev förvånad. Jag tycker normalt att dina intervjuer är utmärkta, men denna och förra veckan (Lars Ohly) har jag reagerat. Dessa intervjuer är väldigt ensidiga.
Ditt mål med dagens intervju verkar vara att smutskasta statsministern, moderaterna och regeringen. Det är naturligtvis viktigt att belysa ev. brister i deras politik eller internkommunikation -- såsom medkänsla från statsministern till en avgående minister. Men en seriös intervju borde sträva efter att belysa flera sidor.
Du ifrågasatte aldrig -- inte vid något tillfälle -- riktigheten i Mikael Odenbergs uttalanden eller analyser. Han framför bl a att regeringen inte har ett seriöst förhållningssätt till försvaret, att regeringen inte genomför 2004 års försvarsbeslut, att Sverige inte har väldigt höga materialanskaffningskostnader, och att försvarsindustrin inte hålls under armarna. Det vore rimligt att ifrågasätta dessa uttalanden genom citat eller siffror som hävdar motsatsen. Det är en sådan dynamik som gjort Lördagsintervjun intressant och värd att lyssna på genom åren.
Odenberg menar att processen med försvarsbudgeten har hanterats fel -- att man börjat från budgeten istället från en analys av säkerhetsläget och behov av materiel. Inte heller här sätter du honom under press -- inte någon alls. Det hade varit rimligt och i sed med Lördagsintervjuns tradition. Utan att ta ställning i sakfrågan hade jag förväntat mig frågor som t. ex: Är det en slump att det skärs ned just i försvarsbudgeten? Varför tror du regeringen vill skära i budgeten? På vilka områden? Har regeringen/finansministern helt gripit siffror ur luften? Vad får det för konkreta effekter för Sveriges säkerhetsläge idag och på sikt? Kan man alltid invänta ett enskilt departement innan man lägger en långsiktig budget där man vill genomföra genomgripande förändringar och samtidigt finansiera alla stora reformer? Vad har Odenberg för förslag i stället? Alla dylika frågor lyser med sin frånvaro.
Även när det gäller Reinfeldts hantering av Odenbergs avgång bryter du mot god jounalistsed. Det hade varit rimligt att direkt fråga Odenberg ifall han menar att Reinfeldt hanterat hans avgång oproffisionellt eller uppvisat brist på empati. Istället för att fråga honom direkt så antyder du en sådan hantering i dina frågor, vilka är oproportionerligt många på detta område och i vissa fall t o m upprepningar. Med detta förfarande styr du inte bara intervjuagendan utan även budskapet till lyssnarna. Just som lyssnare saknar jag den goda journalistsed som varit hävd i Lördagsintervjun tidigare: att du ställer öppna frågor och sedan följer upp med granskning och detaljfrågor beroende på vad den intervjuade svarar; att du bedriver granskning av budskap -- inte styrning.
Till min besvikelse observerade jag samma problem med förra veckans Lördagsintervju. Då framförde du ett ensidigt och upprepat tjatande om att vänsterpartiet befinner sig i kris trots Lars Ohlys dementier. Ditt ensidiga budskap och din vilja till denna svartmålning blev särskilt tydlig då Lars Ohly t o m fick korrigera dina upprepade förminskningsutfästelser gällande hans partis storlek. Som lyssnare hade det varit betydligt intressantare med en intervju inriktad mot sakpolitik och vad Vänsterpartiet konkret vill göra, istället för en inriktag mot ensidig negativ svartmålning.
Tyvärr märker jag att du i de senaste två programmen har sållat sig till en allt mer utbredd trend i svensk debatt, där journaliststyrning och populistiskt ensidiga mediadrev mot politiker, deras partier samt de flesta förändringar är mer standard än undantag. Då vi lyssnare till Lördagsintervjun tidgare varit relativt förskonade från denna olyckliga utveckling, är det främst två viktiga frågor som måste besvaras:
1. Varför har du låtit dette ske?
2. När kan vi förvänta oss nyanserade och genomlysta Lördagsintervjuer igen, där de intervjuade krävs på konstruktiva och konkreta idéer och förslag istället för journalistackompanjerad klagosång?
Jag ser fram emot dina kommentarer och hoppas på en snabb återgång till de högkvalitativa Lördagsintervjuer som jag vant mig vid tidigare.
Bästa hälsningar
Martin Tiberg
